Två stiftelser. Ett uppdrag.

Stiftelsen Torpahemmet – Anna Kjellbergs minne är egentligen två stiftelser som blivit en stiftelse. Läs mer om respektive stiftelsens historik nedan.

Andelsföreningen Torpahemmet

I maj 1919 föddes tanken på ett ålderdomshem för äldre medlemmar inom Jönköpings stadsmissionsförening. Det var syster Berta Carlsson, församlingssyster hos dåvarande Betlehemsförsamlingen, som förde denna tanke på tal. Något praktiskt initiativ togs dock inte förrän 1938, då i februari genom annons det blev känt, att Torp herrgård skulle säljas vid fastighetsauktion. Till första auktionen kom ingen köpare. Vid den andra godkändes ingen av de anmälda spekulanterna. Syster Berta skrev då till Betlehemsförsamlingen och påpekade det gynnsamma tillfället att komma över en lämplig fastighet till ett planerat ålderdomshem.

Den 23 februari 1938 tillsattes en kommitté med direktör G.O Gerdner som ordförande samt tre representanter för vardera av Stadsmissionens dåvarande tre församlingar, vilka tillsammans med församlingarnas pastorer och församlingssystrar fick i uppdrag att underhandla om köp av Torpa herrgård.

Den 27 september 1938 beslöt kommittén föreslå Stadsmissionsöfreningen att inköpa nämnda fastighet med tillhörande flygelbyggnad till ett pris av 40 000 kronor. Förslaget godkändes av Stadsmissionsföreningen vid ett möte den 31 oktober 1938. Följande dag avslutades köpet.

En andelsförening, kallad Jönköpings Stadsmissionsförenings pensionärshem, förening u.p.a. bildades den 12 januari 1939. Den första styrelsen bestod av G.O. Gerdner (ordf), Erik Catoni (sekr), C.G Carlsson (kassör), Karin Lorén, Gunnar Andersson, S.A Sandberg och Hjalmar Bergendahl.

Stadgar upprättades och antogs och den 21 januari 1939 inregistrerades andelsföreningen hos Länsstyrelsen.

Den 12 juli 1939 påbörjade byggmäster H. Engdahl ombyggnadsarbetet efter ritningar som gjorts av dåvarande stadsarkitekten Öberg.

1 Mars 1940 stod byggnaden färdig att tas i bruk för sitt nya ändamål. Kostnaderna, inklusive köpesumman, hade då stigit till totalt 146 000 kronor samt ytterligare cirka 11 000 kronor för inventarier. Förutom de 23 pensionärerna, som hemmet då kunde ta emot, fanns även plats för erforderlig personal.

Invigningen av hemmet ägde rum den 10 april 1940. Teol.dr. Axel Andersson, Svenska Missionsförbundets föreståndare, var högtidstalare och yttrade bland annat: ”Detta hem är en frukt av en strävan att prida kärlek och ljus över det mänskliga åldrandet och livets sista vägstycke”.

Kyrkoherde Anders Blomqvist framförde kyrkans hälsning med orden ”Om en lem äras, så glädja sig de andra lemmarna med den. Hemmet är ett monument över den kristna kärleksgärningen i vår stad. Jag önskar, att det får fullgöra sin uppgift under generationer”.

Stadsfullmäktiges dåvarande ordförande, Anton Karlsson, sade bland annat: ”Ur sammhällerlig synpunkt är det med glädje man hälsar varje ny möjlighet att bringa de gamla god vård. Vården av de gamla får ej eftersättas. De gamla bör få känna den ro och trivsel, som de förtjänar. Staden bringar alla dem som bidragit till detta hems tillkomst sitt varma tack”.

År 1943 inreddes flygelbyggnaden och 1948 inköptes en angränsande villa, varefter Torpahemmet förfogade över 40 vårdplatser.

År 1959 anhöll Andelsföreningen hos dåvarande Medicinalstyrelsen att få hemmet godkänt som sjukhem. Framställan bifölls. Torpahemmet var alltså i Socialstyrelsens register upptaget som sjukhem med 40 vårdplatser.

I mitten av 60-talet anlitades arkitekt för nybyggnadsskisser och planering av 45 vårdplatser i marknivå. Det visades sig att kostnaderna blev så höga att Andelsföreningen inte ansåg sig kunna verkställa projektet. I den situationen väcktes förslag om att inbjuda olika församlingar och samfund samt svenska kyrkan i Jönköping att bilda en stiftelse, som tog gemensamt ansvar för ett ålderdomshem med 90 vårdplatser. Året var 1968.

Sedan Stadsmissionsföreningen beviljat Andelsföreningens hemställan att få göra en sådan intresseundersökning inbjöd Andelsföreingens styrelse presumtiva stiftare till ett informationsmöte. Intresset visade sig då vara så stort, att ett nytt möte utlystes till den 1 oktober 1968, vid vilket en interimstyrelse tillsattes för att vidare undersöka möjligheterna att få till stånd en stiftelse. Till ordförande valdes Carl-Elow Nordström, vice ordförande Edvard Nilsson och till sekreterare Ingvar Gustafsson.

Enligt beslut i Stadsmissionsföreningens församlingar skulle andelsföreningen vid överlåtelsetillfället begära sig själv i likvidation och överlåta alla tillgångar till Stiftelsen Torpahemmet, och skulle dessa tillgångar utgöra dessa församlingars ekonomiska insatser i Stiftelsen. Detta beslut har konfirmerats av Andeslföreningen vid stadgeenligt utlyst stämma. Interimstyrelsen har å sin sida med juridisk hjälp låtit utarbeta förslag till stadgar, som sedan med mindre justeringar antagits av de presumtiva stiftarna.

Stiftelsen Anna Kjellbergs Minne

Stiftelsen grundades i juni 1917 genom donation av bankdirektören Jonas C:son Kjellberg till åminnelse av hans hustru Anna Kjellberg, född Almqvist. (död 4 mars 1917). Stiftelsens ändamål var att i Anna Kjellbergs födelsestad Jönköping eller dess omedelbara närhet anordna och upprätthålla ett hem för av kronisk eller botlig sjukdom lidande personer.

För byggkonstanden med mera ställde bankdirektör Kjellberg 100 000 kronor till förfogande. Vidare överlämnade han med skrivelse den 1 oktober 1917 till dåvarande Skandinaviska Kreditaktiebolaget i Stockholm 125 000 kronor, som han donerat till stiftelsen under villkor, att kapitalet för all framtid skulle förvaltas av banken och placeras i goda obligationer och/ eller inteckningar, att avkastningen t.o.m. år 1918 skulle läggas till kapitalet, samt att avkastningen därefter skulle tillställas stiftelsens styrelse. Okänd givareöverlämnade den 16 september 1920 till denna fond – kallad grundfonden – obligationer till ett nominellt värde av 54 000 kronor att förvaltas enligt för grundfonden gällande bestämmelser. Grundfonden uppgick slutligen till 200 000 kronor, placerade i obligationer.

Kungl Maj:t fastställde reglemente för stiftelsen den 1 juli 1918 med viss ändring den 15 juni 1923.

Sjukhemmet uppfördes å en av Jönköpings stad skänkt tomt vid Huskvarnavägen och stod färdigt att tas i bruk sommaren 1923. Den högtidliga invigningen ägde rum den 18 augusti 1923 och förrättades av t.f. landshövdingen greve Spens. Hemmet hade plats för 19 patienter, varav 5 i enskilt och 14 i halvenskilt rum. Byggkostnaden uppgick till sammanlagt omkring 260 000 kronor. Förutom grundfonden på 200 000 kronor fanns en byggnads- och inventariefond på cirka 260 000 kronor. Under byggtiden tillfördes stiftelsen ytterligare donationsmedel, 1920 av två okända givare 111 077 kronor och 1923 genom testamente av fabrikören G.N Rydman 351 582 kronor. Vid starten 1923 syntes därför sjukhemmets ekonomi vara tryggad.

Enligt stiftelsens reglemente skull stiftelsens angelägenheter handhas av en styrelse på åtta ledamöter, hälften män och hälften kvinnor. Den första styrelsen skulle utses av donator. Vid avgång skulle ordförande tillsättas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet och annan ledamot väljas av styrelsen för obestämd tid. Av donator utsedd ordförande var Landshövding Fredrik Pettersson (1917-1924). Därefter har som styrelsens ordförande fungerat landshövdingarna Carl Malmroth (1925- 1934), Felix Hamrin (1935-1937) och O. Ekblom (1938-1957) samt hovrättspresident Joel Laurin (1957 -1965) och bankdirektör Yngve Bjernström (1965-1973).

Stiftelsens sjukhem drevs efter de riktlinjer, som donator uppdragit, och fyllde väl sitt ändamål. Av protokoll och verksamhetsberättelser att döma var verksamheten under de första årtiondena relativt problemfri. En protokollsanteckning i maj 1947 varslade emellertid om det, som under 1960-talet skulle bli den dominerande frågan – sjukhemmets försämrade ekonomi.

Med hänsyn till de starkt stegrade kostnaderna för hemmets drift beviljade landstinget 1947 stiftelsen bidrag med 12 000 kronor och mellan representanter för stiftelsen och landstinget diskuterades även frågan om landstinget hade intresse av att överta sjukhemmet.

Fram till 1962 uppstod inga egentliga driftsunderskott. Men därefter redovisades underskott årligen, för 1971 med 189 100 kronor. Underskotten täcktes med vissa av stiftelsens fondmedel, bidrag och lån från landstinget samt upplånade medel. Dagavgiften höjdes så långt detta ansågs möjligt. Styrelsen undersökte olika utvägar att med hjälp av utomstående skapa ekonomiska förutsättningar för en fortsatt drift av sjukhemmet men utan resultat. Bland annat togs kontakt med landstingets sjukvårdsdelegation, som erbjöds belägga sjukhemmets 20 platser med landstingets långtidsvårdspatienter mot att landstinget svarade för det årliga driftsunderskottet. Något intresse för detta erbjudande förelåg emellertid inte.

I detta läge och då ekonomiska förutsättningar för fortsatt drift av sjukhemmet saknades nödgades styrelsen besluta om avveckling av sjukhemmet. Avvecklingen skulle vara genomförd den 30 juni 1972. Denna dag upphörde sjukhemmets verksamhet och kvarvarande patienter bereddes vård på andra privata sjukhem, kommunens ålderdomshem och landstingets långtidsvårdsklinik.

Sedan det blivit känt, att sjukhemmet skulle avvecklas, hade Stiftelsen Torpahemmet inbjudit Stiftelsen Anna Kjellbergs Minne att ingå som stiftare i Stiftelsen Torpahemmet, alternativt till denna stiftelse sälja sitt markområde.

Efter kontakt med donators barn, Bergsingenjör Carl J. Kjellberg i Stockholm och fru Karin Heuman i Göteborg, vilka båda ställde sig positiva till ett samgående med Stiftelsen Torpahemmet, beslöt styrelsen för Stiftelsen Anna Kjellbergs Minne den 27 mars 1972 enhälligt att i princip ingå som medstiftare i Stiftelsen Torpahemmet under förutsättning, att Kungl. Maj:t medgav permutation beträffande ändamålsbestämmelsen för Stiftelsen Anna Kjellbergs Minne till att avse uppförande och upprätthållande av hem för åldringsvård i Jönköping.

I Skrivelse till Konungen den 2 maj 1972 anhöll styrelsen för stiftelsen Anna Kjellbergs Minne:

Att stiftelsens ändamålsbestämmelse finge ändras på så sätt, att stiftelsens tillgångar finge användas för uppförande och upprätthållande av hem för åldringsvård.

Att stiftelsens tillgångar- efter avveckling av stiftelsens sjukhem och gäldande av skulderna – finge överföras till Stiftelsen Torpahemmet i Jönköping, att användas för sistnämnda ändamål, samt att donators föreskrift att grundfondens kapital för all framtid skulle förvaltas av bank finge slopas och medlen fritt disponeras av stiftelsens styrelse.

Genom beslut den 28 februari 1973 biföll Kammarkollegiet ansökan samt föreskrev, ”att minnet av Jonas C:son Kjellberg och hans hustru skulle bevaras på sätt styrelsen för Stiftelsen Torpahemmet utfäst sig”. I överlåtelsehandling den 31 december 1973 verkställs beslutet. Stiftelsen Anna Kjellbergs Minne var därmed att anse upplöst.